Lönespridning

Det är lustigt hur fel det kan bli ibland. I går hörde jag ett reportage på P1 (den enda riktiga radiokanalen). Enligt lönestatistik från Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund(varför finns det två lärarfack, förresten?)så har löneskillnaderna minskat med 9 procent de senaste 11 åren. Stick i stäv mot alla goda intentioner. Varför då?

Jag står inte för en fullödig analys av det här fenomenet men jag tror mig ana några ledtrådar.

- Snällhet. Lönesättande chef vill vara kompis med alla sina underlydande. För att inte riskera att bli anklagad för att favorisera eller kritisera enskilda anställda smetar chefen ut lönepotten i lika stora sjok under devisen "mina medarbetare gör alla ett fantastiskt jobb och vi arbetar som ett team."

- Rättvisa. En mer subtil metod för att bibehålla skenet av att man visst jobbar med individuell lönesättning är att utjämna över åren. "förra året fick Pelle och Stina en tusenlapp extra så i år är det Eva och Lisas tur."

Både dessa "lönesättningsmetoder" är tecken på bristande ledarskap. Inte bara från den lönesättande chefen sida utan från alla nivåer i befälshierarkin. För mig betyder det i min roll i grundskolenämnden att jag både blir informerad om och ställer krav på en lönespridning som befrämjar Huddinges skolors utveckling. Ha, där fick jag in en punkt på dagordningen!

För den som undrar, det här är ett fenomen som existerar överallt, inte bara i skolan.... Kassa, fega chefer finns överallt.