Färden ändrade självklart karaktären över tiden. Det började i Insane-tempo och för att numera på sin höjd nå nyckelpigenivåer.
Det har hur som helst gått otroligt bra för Carl-Oscar. När man idag ser en lufs på dryga 1.80, skostorlek 46 och ryggtavla som en lagårdsdörr är det svårt att tänka sig att han hade startvikt som ett smörpaket.
 |
| Du har vuxit till dig en del. Jag är djäkligt stolt över dig, C-O |
Carl-Oscar slet, knogade och kämpade som sin namne i Mobergs utvandrarepos och han gav aldrig upp. I sin kamp hade han ett underbart stöd av alla professionella människor på Neonatalen och IVA. Vi föräldrar, syskon och släkt och vänner var där och vi gav av det vi kunde - närhet och kärlek (samt lite omvårdnadstips som kanske inte alltid föll i god jord hos alla i personalstyrkan).
Vår kamp började när Carl-Oscar kom hem!!!!
Jag vågar inte räkna alla timmar vi har lagt ner på att förklara för förskolepersonal, skolpersonal, vänner, bekanta, vårdpersonal, vilt främmande folk på bussen, föräldrar till snörvlande dagisbarn, försäkringskassan etc om vilka eventuella hinder och problem som kan möta en liten preemie. Hur viktigt det är med lugn och ro, infektionskänslighet, sinnesintryck, motorisk träning, observation och tusen och en andra saker som jag glömt.
Vi klarade det eftersom vi hade orken, kunskapen, envisheten och tiden. Man måste vara stark som prematurförälder!!
Idag är det världsprematurdagen. En dag då prematurers situation uppmärksammas världen över. Förhoppningsvis kan denna dag få upp ögonen hos fler för den situation som preemie-föräldrar hamnar i och att fler förstår de behov som dessa små änglar har. Vi preemie-föräldrar gillar inte vara besvärliga och otacksamma kravmaskiner , vi ser bara till våra barns bästa utifrån våra kunskaper.
Det finns några saker jag tycker är extra viktigt. Den första och viktigaste är att "utbilda" föräldrarna så att de vet vad som väntar och vad som kan vänta. Jag hade ett sjukligt intresse av att lära mig allt om prematurer och de problem som kan uppstå (det var mitt sätt att krishantera) men så funkar nog inte de flesta.
Det tidskrävande jobbet startar när barnet väl har kommit hem. Det är då man behöver kraften och tiden för att tackla vården, förskolan, skolan, arbetsplatsen och resten av samhället. Vi behöver dels en bättre kunskapsnivå och vi behöver gudier/lotsar som hjälper föräldrarna att hitta rätt.
Att få ett barn 3 månader förtidigt innebär inte att man som pappa obekymrat kan knalla tillbaka till jobbet efter 10 dagar. En av de få positiva sakerna med prematur födsel är att pappans betydelse för barnet under den första tiden ökar hur mycket som helst. Jag är djupt tacksam för att jag hade möjligheten att vara en extremt betydelsefull person för Carl-Oscar under hans första tuffa tid. Det var jag som höll hans lilla hand i kuvösen, det var jag som gav honom värme som kängurumamma, det var jag som följde med honom in på operation och det var jag (och storasyster) som skyddade honom mot alla som närmade sig kuvösen. Med andra ord; En prematur födsel är en kris för alla och ska medföra automatisk sjukskrivning.
<3
SvaraRaderaTobbe