Skolans kompensatoriska uppdrag

Idag hade grundskolenämnden i Huddinge sitt sista möte för den här terminen. Det verkade som om alla deltagare från presidiet till den simplaste ersättare (dvs jag) var klart påverkade av dagens väderlek.
Dock fanns där en punkt på dagordningen som skakade liv i församlingen. Socialdemokraterna har lämnat in en motion till fullmäktige angående obligatorisk men ack så frivillig läxhjälp, hur nu det går ihop.

Jag vill på en gång understryka att jag förstår och sympatiserar med motionens andemening - att skolan ska leverera 100 procent godkända elever oberoende av var hon/han bor, hur trångbott det är hos eleven, vilken utbildningsnivå föräldrarna har osv.

MEN

I sann Socialdemokratisk anda föreslås en kollektiv lösning på enskilda problem. Skulle verkligen organsierad läxhjälp lösa problemet?

1. Det finns redan idag frivilliga "erbjudanden" från organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen.  De gör ett kanonjobb just på grund av att de är frivilliga. Om läxhjälpen ska administreras och ledas av skolan så kan man ju undra hur fort engagemang och iver svalnar. If it works, don´t fix it!!
2. Kommer de elever som har ett reellt behov av läxhjälp att dyka upp?
3. Hur många föräldrar kommer att utnyttja möjligheten att smita undan sitt egna ansvar?
4. Hur många lärare kommer att smita undan sitt ansvar genom att skylla på att eleven minsann inte gick på läxhjälpen?

Jag är övertygad om att det bästa sättet vi politiker kan se till att skolan uppfyller sitt kompensatoriska uppdrag är att ställa krav på de enskilda skolorna att leverera resultat. Det enda acceptabla resultatet är att alla ska lämna skolan med godkänt i alla ämnen. Vår uppgift blir i stället att leverera de resurser som rektorn behöver. Om rektor anser att obligatorisk läxhjälp är vad som krävs så är det rektors beslut. Anser rektor att det är andra insatser som krävs så ska vi ge henne/honom de resusrena. Rektor får dock räkna med att hon/han bedöms utifrån de beslut hon/han fattar och hantera dess konsekvenser.

Med andra ord, i stället för att skapa papperstigrar borde politiken ägna sig åt att skapa de resurser som krävs för att rektor ska uppfylla sitt åtagande. Först då alla elever går ut 9:an med godkända betyg har skolan uppfyllt sitt kompensatoriska uppdrag.