Att agera i tid

Först och främst vill jag klarlägga att jag helt och hållet instämmer i Margaretas åsikter. Om samhället har åtagits sig att, ofta i konflikt med både barn och föräldrar, sörja för barnets väl och ve så krävs att samhället tar sitt ansvar hela vägen ut. Jag ställer helhjärtat upp bakomUmeå- Folkpartisternas krav.

Det finns dock själ att fråga sig varför den här gruppen barn uppvisar sådana dystra siffror vad avser kriminalitet, droganvändning, skolresultat etc.

Jag  vill påstå att samhällets insatser sker för sent! Eftersom jag själv befinner mig först i ”placeringsledet” anser jag mig faktiskt ha visst fog för mina påståenden.

Mina rön är visserligen inte vad man så populärt kallar ”evidensbaserade” men väl produkten av ”empiriska studier”. När jag och mina kollegor diskuterar våra erfarenheter kan vi finna ett antal gemensamma nämnare;

• barnen borde ha kommit till jourhemmet långt tidigare
• frivillighet prioriteras framför barnens bästa
• samverkan mellan skola, socialtjänst, BUP etc är i bästa fall en pappersprodukt
• socialtjänstens processer är oklara
• föräldrars rätt till barnen sätts före barnens rätt till en trygg uppväxt
• det tycks ha skett en förskjutning i domstolens bedömning till ”förmån” för föräldrarna
• procentuellt sett färre och färre mål hamnar inför skranket
• ”good enough” går före barnens bästa

Listan kan göras längre.....

Det jag är rädd för är att vi inom Folkpartiet och för den delen resten av det politiska etablissemanget nöjer oss med att ställa krav och genomföra reformer när väl barnen är placerade. Vår riktigt stora uppgift är att se till att värnet om de unga ”slår till” så tidigt som möjligt innan såväl personligt lidande som ekonomiskt resursanvändande når oacceptabla nivåer.Om priset är ett tidigt "omhändertagande" så anser jag att det är väl investerade kronor.

Jag är övertygad om att åtgärder i ett tidigare stadium leder till såväl bättre livskvalité för både barn och föräldrar som ett bättre samhällsekonomiskt bokslut. 

Jag ser fram mot en fördjupad debatt som behandlar inte bara de "placerade" barnen. Jag uppmuntrar en debatt om hur samhället agerar och reagerar  från  första indikation om att allt inte står rätt till beslut om placering i exempelvis familjehem.