Baylans betygssättning

Med stigande, dock ej tigande,  förvåning tar jag del av Sossarnas senaste utspel(?) i skolfrågan. Först ut på banan var en DN-intervju med Löfvén och Baylan. Intervjun följs sedan av en debattartikel på SvD Brännpunkt där Ibbe och ett antal socialdemokratiska kommunföreträdare berättar vad de ska göra i sina kommuner. Det hela avrundas sedan med Emil Högberg, oppositionsråd i Huddinge, med en kommentar till Huddinge-majoritetens budgetförslag.

Summa summarum inskränker sig nyhetsvärdet i dessa tre alster till ungefär noll. Om, gud förbjude, Sveriges medborgare väljer att byta regering vid nästa val så kan vi uppenbarligen förvänta oss en nationell skolpolitik  där idéer och visioner fullständigt lyser med sin frånvaro, i alla fall socialdemokratiska sådana. Men det finns hopp.

socialdemokratisk idéfabrik i olag

Vad är det då sossarna lyfter fram i de ovan nämnda artiklarna?

Läget i skolan är akut.

Det har Folkpartiet tyckt sedan den dag Göran Persson intog statsrådstaburetten. Det är också därför som reformtakten  inom utbildningsväsendet är så hög som den är. Reformeringen startade dag 1 efter alliansregeringens tillträde.

Lärarna är nyckeln till framgång.

 Jo tack, det vet vi. Vi vet också att en av de mest impopulära åtgärderna någonsin bland lärare var att kommunalisera skolan. Från Folkpartiets sida har vi i det stora hela haft med oss lärarna i vår analys av problembilden och av nödvändiga åtgärder.

Nivån på lärarlönerna måste diskuteras

Från min horisont är det tre grupper på arbetsmarknaden vars löne diskuteras mer än andra. Sjuksköterskelöner, politikerlöner och lärarlöner. Lärarlöner slår sjuksköterskelöner med en faktor 10 och politikerlöner är i sammanhanget en dvärg. Pröva själv på att googla på"lärarlöner", Stefan. Din röst kommer kanske får räkneverket att komma över 128 000.

Över till Ibbes egna ord i SvD

Socialdemokraterna vill se en ökad professionalisering av läraryrket

Det måste ju betyda att socialdemokraterna betraktar dagens lärarkår som ett gäng charlataner som mest sitter av sin tid. Det tycker inte Folkpartiet. Vi vill till och med dokumentera denna professionalism genom lärarlegitimationer och incitament att komplettera sin dokumenterade profession.

Socialdemokraterna vill  att lärare ska ha andra karriärmöjligheter än att bli rektor

Vad bra för Ibbe att Folkpartiet har försett hans kommunalpolitiska medundertecknare med möjligheten att inrätta både lektorstjänster och förstelärare i sina skolor.

Ibbe vill använda karriärtjänsterna för minska den ökande segregationen

Äntligen inser Socialdemokraterna att lösningen på segregationen inte är mer pengar utan riktiga duktiga lärare. Ibbes kollegor är hjärtligt välkomna till Huddinge så ska vi berätta hur man gör.

Skolresultaten har sjunkit sex år i rad. Det är en glädjebild Ibbe målar upp. Om det bara hade varit de sista 6 åren. Sveriges PISA-poäng har sjunkit kontinuerligt, från en inte märkvärdig nivå sedan första mätningen år 2000. PISA mäter förmågan hos 15-åringar vilket i sig tyder på att vårt utbildningssystem knappast kan har varit av världsklass under de åtta föregående åren. Märkligt hur kräftgången sammanfaller med kommunaliseringen av det svenska skolväsendet.

Så avslutar vi då på hemmaplan. I en kommentar till majoritetens budgetförslag i Mitti Huddinge säger Emil Högberg, oppositionsråd att han också tror(!) att det är viktigt satsa på lärarna. Här får nog Ibbe och Emil snacka ihop sig.

Troende?

Kontentan av de här artiklarna blir att Socialdemokraterna vill bli framtidspartiet i svensk politik, genom att föra samma politik som Folkpartiet under Jan Björklund konsekvent drivit sedan regeringsskiftet. Jag kan inte få det till annat än att Ibbe ger Folkpartiet A i betyg.

Why settle for second best???

Socialdemokratisk politikutveckling?

Vad vilja moderaterna?

I bland, dock inte alltför ofta saknar jag de gamla moderaterna. På något vis visste man var man hade dem. Dagens neo-moderater däremot, de vet man aldrig var man har. Makthungern tycks ha försett organisationen   med ålskinn och dess politiska kurs är lika irrationell som U-137s felnavigering.

I bland hamnar man fel.... 

Annat var det förr. Då var moderaterna borglighetens pain in the ass. Moderaterna lyfte politiskt heta potatisar och de andra borgerliga partierna var tvungna att rannsaka både sig själva och den politik de förde. Inte alltid så bekvämt men ack så nödvändigt.

Men nu, som statsbärande parti, då gäller det att stöta sig med så få som möjligt. Det sker på område efter område. Jag trodde dock att det fanns viss helig mark som inte fick vanhelgas - den fria företagsamheten. Ack så fel jag hade

Hur kommer det sig att Karl-Petter och Jonas får svinga hejvilt när det gäller fria företags möjligheter till rimlig avkastning på sina investeringar?

Varför berättar inte ledande moderata företrädare om den begränsning i föräldrars valmöjligheter som ett kommunalt veto mot friskoleetableringar skulle innebära?

Varför informerar inte moderaterna om varför s. k. räntesnurror har använts och den affärsmässiga logiken bakom dem (vilket man iofs kan ha moraliska synpunkter på)?

Varför berättar ingen sjukvårdskunnig moderat om varför man väger blöjor?

Det tycks mig som om neomoderaterna använder sig av en gammalmodig militär taktik - ducka när fienden skjuter. Problemet är bara det att medan man befinner sig längts ner i värnet så hinner fienden avancera förbi.

Likt neomoderater så syns de ej....

Men det finns hopp. Jag tror att djupt därinne i moderatkroppen finns en gammelmoderat som vill ut och stå för sina åsikter. Jag behöver inte hålla med hen men jag respekterar hens åsikt.

PS. Undrar när rättstavningsprogram börjar acceptera hen? Onekligen tids- och utrymmesbesparande

Kung Midas dansar salsa

Efter två dagars skolriksdag är hjärnan fullt sysselsatt med att bearbeta intrycken. Högt som lågt. Jag minns diskussionerna kring segregation och nyanlända barn och de utmaningar som svensk skola står inför.
skolriksdag

Kanske ledamöterna här behöver skolas?

Jag kommer också att minnas Andy Hargreaves, dels för presentationen men inte minst hans imitation av premiärminister Blair. Professor Hargreaves introducerade även ett för mig nytt begrepp, den fjärde vägen, som jag nog får försöka sätta mig in i lite mer. Lät onekligen intressant, men den krävde en nationell vision för Sverige som "alla" kan sluta upp kring. Undras vad vår är?

Nåväl, konferensen avslutades med att Folkpartiets Jan Björklund "läxade upp" de närvarande folkpartipolitikerna och uppmanade oss att ta steg även på lokal nivå. Det trodde jag i min enfald att vi hade gjort. I Huddinge så har vi i alla fall dragit vårt strå till stacken och kan bocka av många av de 21 punkter som Björklund tyckte att de kommunala folkpartisterna ska driva.

Som vanligt hakar jag upp mig på en fråga som råkar vara en av de 21 punkterna; resursfördelning, närmare bestämt socioekonomisk ersättning.

Att en skola i ett område med många nyanlända har ett större resursbehov behövs man inte vara raketforskare för att förstå. Däremot är inte resurser pengar. Resurser är kompetenta lärare, inspirerande ledarskap, anpassad pedagogik, fungerande arbetsklimat och individanpassat stöd. Det är inte säkert att en riktad pekuniär insats baserad på en eller fler SALSA-variabler leder till att dessa resurser skapas. Det finns till och med exempel på att man kan fixa fram resurserna "inom ram".

Kung Midas?

Om man som politiker ska  omfördela resurser, vilka är frukten av medborgarnas surt förvärvade pengar, så är det upp till politikerna att se till att dessa resurser ger avsedd effekt. Att slentrianmässigt agera spridare av ekonomiska medel är i mitt tycke inte politiskt ledarskap.

Om jag omfördelar ekonomiska resurser från en elev till en annan vill jag veta att dessa medel används på rätt sätt. I skolvärlden kallas det visst för "forskningsbaserat eller beprövad erfarenhet". De "mottagande" skolorna ska ha en strategi för hur de ekonomiska medlen ska användas mest effektivt.

Jag vill veta hur medlen används och jag vill se resultat och utvärdering. För övrigt äär det skämmigt att det ska vara så långt mellan inläggen på denna min blogg.