Pedagogisk misär

Härom dagen fick jag ett nyhetsbrev via mäjlen från skolinspektionen. Nyhetsbrevet pushade för inspektionens senaste kvalitetsrapport benämnd Rektors Ledarskap.

Jag har nu gett mig i kast med rapporten. Anledningen är, förutom en generell nyfikenhet, att rapporten (allt enligt skolinspektionen) visar att 70 % av sveriges elever befinner sig i skolor som INTE har ett väl utvecklat pedagogiskt ledarskap. Skrämmande,  tycker i alla fall jag.

Principen för en halvledare

Vi får också veta att hälften av rektorerna i vissa delar behöver förstärka sitt ledarskap. Jag är visserligen uppvuxen med  mängdlära så min matematiska förmåga kan förvisso ifrågasättas. Så vitt jag kan bedöma så innebär det att 20 % av sveriges elever tillbringar sina dagar i ren pedagogisk misär.

Det ska bli ett sant nöje plöja igenom rapporten. Jag kan dock redan nu glädja mig åt att vi Folkpartister i Huddinge ändå har tillfredsställt vad drygt 50 % av rektorerna efterfrågar, nämligen stöd med administrationen. Genom inrättandet av intendenttjänster på Huddinges skolor så har vi i alla fall börjat dra vårt strå till stacken i arbetet med att stödja utvecklingen av det pedagogiska ledarskapet.

To be continued.......

Det här med datorer....

Återkommen från kvällens gruppmöte med Huddinges folkpartister så är huvudet fyllt av tankar och reflexioner. 

Det första som poppar upp är politikers förkärlek för patentlösningar som i ett huj ska lösa problemet. Idag handlade det om Socialdemokraternas nya giv för hemlösa. Ge alla ett 1:a handskontrakt på en lägenhet så har vi löst problemet. I don´t think so!!!

En likartad patentlösning presenterades av mina partikollegor i Sollentuna. Alla elever skulle få sin egen dator. Det fick i sin tur partiordförande att gå i taket och kräva att alla minsann skulle lära sig skriva old style. 

Läsplatta m/ä

Som en följd av detta uttalande av utbildningsministern fick ungmoderaterna luft och utmanade den av alliansen förda utbildningspolitiken. Med hjälp av en läsplatta kommer svenska elever att utveckla såväl kreativitet och företagsamhet.Alla som lämnar skolan kommer med informationsteknologins hjälp bli anställningsbara.

Som vanligt så finns det inte en enda lösning, utan många. Skolpolitiken och skolpolitikernas riktiga utmaning är att utifrån de lagar och regler som styr skolverksamheten se till att skapa det utrymme som krävs  för att alla elever ska nå så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. På skolnivå innebär det att allt annat än hundraprocentig måluppfyllelse är oacceptabelt.

Om det i sin tur kräver utnyttjande av läsplattor eller smartphones (som för övrigt är ett djävulens påfund) så får det bli så. Det viktiga är inte metoden utan resultatet. Varje elev är unik och skolans förmåga att se till varje individs föutsättningar kommer att vara avgörande för om skolan kommer nå målet - 100 % godkända elever.

På samma sätt lär det vara med hemlöshet. För varje hemlös individ finns en unik bakgrund och unika förutsättningar och vi lär knappast kunna förlita oss på en enda metod. 

För övrigt kan ju båda de ovan nämnda patentlösningarna kallas one-to-one.....