Avskrivningar

Det har nu gått ett tag sedan min senaste publicering vilket stör mig. Det finns randiga skäl och rutiga orsaker till att så är fallet men icke desto mindre känner jag ett behov att delge menigheten min visdom och mina insikter. Lag utlovar därför att under helgen att leverera inlägg under följande rubriker;

Kommunal standard

Vilse i pannkakan

Grannsamverkan

Anmälningar till BEO

Akutintag

Politisk styrning och mål

Reflektion över tidens gång

Paradoxer och paroxysmer

I vilken ordning publiceringarna kommer att ske står skrivet i stjärnorna

Ur led är tiden...

....eller SL ligger före!

På uppmaing av min kära sambo som står och fryser på Älvsjö station gick jag in på sl.se för att kolla vilka förseningar som gäller för pendeltågen. Noterar nu, klockan 16:34, att någon på SLs informationstjänst meddelar att pendeltågen lider av  förseningar. Meddelandet lyder som följer:

Pendeltåg Gnestalinjen 37, Södertälje-Märsta-linjen36: Förseningar

Förseningar på som mest 60 minuter för pendeltåg linje 36 och 37 på grund av rådande väderlek. Förseningar på som mest 60 minuter för pendeltåg linje 36 och 37 på grund av rådande väderlek. Inskrivet: 2011-02-11 18:00

  Min dator anger 16:42 och CNN tycker att klockan är 10:43 AM ET  kommentarer överflödiga

Vad är det med vuxenvärlden?

Hur kommer det sig att vi som kollektiv inte klarar av att ge barn och unga den uppväxt de förtjänar? På kort tid har vi fått ta del av tre trista nyheter. Den 28:e januari publicerade skolverket sin utvärdering om skolornas metoder för att motverka mobbning. I veckan kom den årliga BRIS-rapporten och senast idag redovisades Upprättelseutredningen.

Hur kommer det sig att vuxenvärlden gång efter annan får stå där med rumpan bar? Jag har bara skummat dem som hastigast och kommer att ge dem den tid de förtjänar vad det lider MEN det hindrar inte mig att redan nu ha en åsikt, baserad på lång och trogen tjänst. Vuxenvärlden kan men vill/orkar inte.

- Om vuxenvärlden ville/orkade så skulle inte enskilda barn mobbas i skolan år ut och år in.

- Om vuxenvärlden ville/orkade så skulle inte barn sluta skolan utan tillräckliga kunskaper.

- Om vuxenvärlden ville/orkade skulle inte barn kännas sig misshandlade och missaktade av myndigheter.

Jag tror dock att det finns hopp och det hoppet står inte att finna i handlingsplaner, metodbeskrivningar eller "mer resurser".

Det hopp som håller mig uppe är den vuxne individens förmåga att se vad som är rätt och vad som är fel och att agera utifrån det. Visserligen kan det bli fel någon gång i bland men hellre det än att vi sitter och väntar på att någon "myndighet" visar oss den rätta metoden, planen, strategin, ansatsen etc.

För att förtydliga, jag är absolut inte emot den rätta metoden, planen, strategin, ansatsen osv men vi kan inte sitta och vänta på att den ska komma oss tillhanda genom överhetens försorg. Intill den dag det perfekta tillvägagångssättet uppenbaras för oss får vi ta till det näst bästa - vårt förnuft.

Som Nike så kärnfullt uttrycker det - Just Do It!

Barnets bästa forts

Jag läste följande artikel i SvD angående ett lagförslag där barns vårdbehov ska gå före eventuella misshälligheter föräldrar emellan. Jag kom då att tänka på ett samtal jag hade för dryga fjorton år sedan ang min eventuella tillhörighet i Jehovas Vittnen. Hade jag medgivit att jag var medlem i nämnda samfund så hade de läkare som vårdade min allt för tidigt födde son raskt begärt att jag och modern skulle "entledigas" från vårt vårdnadsansvar. Lyckligtvis var vare sig jag eller modern ett Jehovas vittne eftersom de inte tillåter blodtransfusioner och var det något han kom att behöva så var det just det (bland mycket annat.)

Jag blir lite betänksam när ett antal kommentarer och blogginlägg misstänkliggör lagförslaget såsom varandes en produkt av en världsomspännande konspiration med syfte att frånta pappan all makt vid vårdnadstvister.

Det  handlar  inte specifikt om att ge omdelbar vård vid misstänkta sexuella övergrepp. Det finns ett otal andra situationer då vård är nödvändigt men där någon part av någon mer eller mindre missriktad anledning anser att vård är av ondo. Jag känner till par där den ena parten inte vill att barnet ska få vård på grund av att "barnet inte ska behöva känna sig annorlunda".

Jag påstår inte att det inte sker misstag där handläggare omedvetet påverkas av våra gamla vanföreställningar om kvinnan är den vårdande etc. Men det är knappast ett skäl att stoppa en lag som gynnar barn som befinner sig i en situation där de redan lider av att föräldrarna inte kan enas.
 

Barnens bästa?

Jag lyssnade idag på en föreläsning om sexuella övergrepp med Cecilia Kjellgren. Cecilia är uppenbarligen en erkänd auktoritet inom området och anlitas titt som tätt för att bland annat göra bedömningar av återfallsrisker.

Många tankar väcktes givetvis men den överskuggande är som vanligt den allstädes närvarande misstanken att uttrycket "utgå från barnens bästa" inte är så mycket mer än läpparnas bekännelse.

Sedan jag blev jourhemspappa har jag bevistat ett antal föreläsningar och vid varje tillfälle har jag fått ett antal hårresande historier om handläggningar av socialtjänstärenden där besluten mer tycks handla om att till varje pris "få ihop" familjen på bekostnad av barnens behov. Föräldrar har inte rätt till sina barn, däremot har barnen rätt till fungerande föräldrar! Allt för ofta tycks besluten bli de motsatta!

Avregleringar och dess effekter

Jag är i stort sett ganska pragmatisk när det gäller avreglerinar. Jag behöver inte valfrihet in absurdum och jag blir inte heller speciellt upprörd om någon rejält duktig specialist inom sjukvård eller pedagogik råkar tjäna mer än sina kollegor.

Jag har nu stiftat bekantskap med effekterna av en annan reglering. Förra året blev det tillåtet att genomföra den årliga kontrollbesiktningen någon annanstans än hos Bilprovningen. Yes!!!!

För första gången i mitt liv har jag blivit personligen välkomnad, serverats kaffe och fått sitta ner i en soffa medan besiktningen genomförs, och snabbt gick det.

NU är det med andra ord slut på att sitta och frysa i bilen trots att man kom tid. Jag slipper försöka få touchskärmarna i ankomstregistreringen att fungera och jag behöver inte försöka konversera inspektörer som inmyndigat taggtråd till frukost. Om jag minns rätt i hastigheten så har jag träffat en trevlig bilprovare under alla år, i Borgholm.

Tack och lov för avregleringar

Nu är det dags!

Här kommer då mitt första inlägg, önskat och efterlängtat av ingen. Det kommer å andra sidan inte att hindra mig.

Avsikten med den här bloggen är att delge mänskligheten, i alla fall den svensktalande mina åsikter och synpunkter på stort och smått.

Mina första åsikt är att Bilprovningen är allt för petig. Jag måste med andra ord nu ge mig ut, beväpnad med hylsa och spärrskaft, och lägga mig på rygg på den steniga uppfarten, och dra åt några bultar.