Bakgrunden är grundskolenämndens antagande av verksamhetsplan för 2013. Allt var frid och fröjd tills den socioekonomiska ersättningen kom på tapeten. Plötsligt gick debattens vågor högre än de gjort på något nämndsmöte jag deltagit i. Jag ska inte påstå att invektiven haglade men det var inte långt i från.
"Di röe" har en poäng när de påstår att vi i majoriteten aldrig blir så ifrågasättande som när socioekonomisk ersättning kommer upp på tapeten. Frågan som inställer sig är varför? Vad är det som gör oss så ifrågasättande?
Ett av svaren hittar vi här. Jag har ju för vana att på ett mer eller mindre finurligt sätt försöka illustrera mina inlägg med en liten bild. Vanligtvis brukar det räcka med att googla på begreppet för att hitta en passande sådan. Icke i detta fall; vad har Einstein, Jonas Jerebko och en småfet, vit man på en sandstrand med socioekonomisk ersättning att göra?
Ett hyresbelopp är ett hyresbelopp, en lön är en lön och en måltid är en måltid. Du behöver inte vara atomfysiker för att avgöra rimligheten i en skolas budget. Skulle man haka upp sig på någon post så kan rektor i sådana fall förklara varför budgeten avviker från det normala.Skälen kan vara en elev som behöver extra stöd på grund av latent sjukdom eller att det finns 7 st med diagnosen ADHD i en årskull.
En socioekonomisk ersättning däremot är mer svårgripbar, vilket bland annat illustreras av Google. Genom SCB-statistik skapas en kollektiv bild av alla elever såsom varandes offer för sin omgivning. Oberoende av den enskilde elevens förmåga att uppnå sina och/eller skolans mål jämställs alla elever och tilldelas en "tycka-synd-om-peng".
Ett annat skäl till varför majoriteten, eller i alla fall jag, ifrågasätter socioekonomisk ersättning är att, mig veterligt, det inte finns några vetenskapliga belägg som pekar på att socioekonomisk ersättning hjälper. När vi i alla andra sammanhang begär att utbildning, pedagogik, handlingsplaner mot mobbing osv ska vara evidensbaserade så finner jag det märkligt att åtgärden "socioekonomisk ersättning" slukas med hull och hår, i alla fall av oppositionen.
Oppositionen vill gärna insinuera att majoriteten vill befästa klassklyftor och missgynna elever i vissa geografiska områden. Jag kan inte svara för de andra partierna men jag kan gå i god för att Folkpartiet har en helt annan agenda. Vi vill, som alltid, se individen och hans/hennes förmåga att leva det liv han/hon önskar. Om det inbegriper att under skoltiden erbjudas extra stöd och extra resurser för att ge honom/henne en kick-start så står vi bakom individen hela vägen.
Summa summarum, jag vill inte peka ut och därmed riskera att stigmatisera ett helt bostadsområdes elever. Jag vill att resurserna satsas på individerna utifrån deras individuella förutsättningar. Om det skulle innebära att den totala kostnaden överstiger en schablonbaserad generell ersättning till alla elever så köper jag det alla dagar i veckan!
Åtestår bara en sak, att även försöka illustrera detta inlägg. Jag vänder mig till Google och väljer denna
![]() |
socioekonomisk elefantiasis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar