Det var faktiskt en riktigt givande tilldragelse!
Vi fick bland annat lyssna till tal från vice statsministern och EU-ministern. Många tankvärda saker sades som jag kommer att återkomma till i senare inlägg MEN det var en sak som fascinerade mig som "nyanländ flykting från verkligheten".
När någon av storfräsarna intog talarstolen var det som om alla dessa liberala individualister omformades till en enda väloljad organism. Utan någon för mig synbar eller för den delen hörbar anledning började denna organism att applådera! Yrvaket hängde jag på men jag missade varje tillfälle. Undrar hur lång tid det tar att utveckla känslan för när man ska klappa händerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar