Nu har det hänt!!!

I ett tidigare inlägg kunde jag inte låta bli att raljera över vissa parkbänkars placering. Nu har det dock hänt. På den nyuppsatta bänken, i det stora hela utformad i enlighet med Gatukontorets typritning sittplats, varseblev jag idag en brukare !!

För att motbevisa tvivlare frågade jag vänligen brukaren om jag fick föreviga ögonblicket, vilket medgavs. Här är beviset!

OBS! bilden är EJ arrangerad

Nu frågas sig vän av ordning till vad snittkostnad/brukare bänkarna uppgår till.

Inget förvånar längre .......

....eller det är väl just det det gör. Bara några dagar efter mitt senaste inlägg möts jag av två nya rubriker i massmedia. Den är från dagens Mitt i Huddinge och den andra fann jag på expressen.se

I Mitt i Huddinge rapporteras att ledningen på en Huddingeskola inte reagerade när en 11-årig flicka blev sexuellt trakasserad av en medlem av skolans personalkår. Först när föräldrarna anmälde händelsen till diskrimineringsombudsmannen DO reagerade kommunen.

expressen.se meddelade att  två av tre skolor ger mobboffer skulden för de kränkningar de utsätts för. Ett citat från artikeln säger väl allt;

"Han råkade ut för icke-acceptabel behandling på grund av sitt eget beteende"

 Ja, jag är fortfarande förvånad över att skolan, trots all uppmärksamhet, debatt och inrättande av Barn- och elevombud fortsätter att fallera i så många fall. Det får i alla fall mig att ifrågasätta skolans förmåga att hantera problematiken. Det är tragiskt att elever och föräldrar ska behöva vända sig till statliga institutioner för att någon ska lyssna. För övrigt hänvisar jag till mitt förra inlägg.

Vem stoppar mobbarna?

Så löd rubriken på en insändare i Mitt i Huddinge som utkom den 2:a augusti. Insändaren var kort, koncis och hjärtskärande i all sin enkelhet.

Jag citerar insändaren ordagrant.

"Varje dag i skolan blir jag kallad elaka saker och vissa lärare verkar inte orka bry sig eller vill inte se eller höra. Mamma har pratat med mobbningsteamet men det verkar inte ta slut. Vad ska man göra när skolan inte bryr sig?Jag vill inte byta skola för jag har mina kompisar i skolan."

Undertecknat "Elev"

2010-04-12 ankom till Huddinge Kommun ett medborgarförslag från undertecknad. Förslaget hade en något töntig titel - Ge eleverna i kommunens skolor ett eget elevombud.

Syftet med förslaget var att kommunens elever/föräldrar skulle ha en av skolan oberoende person dit de med förtroende kunde vända sig när de tyckte att skolan inte gjorde tillräckligt för att stoppa mobbning. Kort sagt en oberoende blåslampa som såg till skolan agerade.

Ärendet bereddes sedan i sedvanlig ordning ( dvs vare sig handläggare eller ansvariga politiker kontaktade mig för att få lite mer bakgrund till mitt förslag. Såsom varandes medborgare inskränkes nämligen utrymmet för beskrivning av förslag till ett halvt A4.....) och det hela utmynnade i att kommunfullmäktige avslog motionen med motiveringen att det är allmänt synd om de som mobbas och att kommunen minsann har satt igång ett stort och gediget utvecklingsarbete. På några års sikt kommer den centrala planeringen att säkerställa att alla kommunens skolor har planer som följer lagen........

"Jag har en plan, sa Bill. Planer är bra, sa Bull."

Jag tänker inte dra hela mitt förslag igen. För den intresserade finns förslaget, tjänsteutlåtande, remissvar och beslut att läsa här samt här.

Något, i alla fall i mitt tycke, gott förde dock den här processen med sig. Det fick mig att inse att jag borde göra politisk comeback efter dryga 25 år. Mitt förslag må vara temporärt dött men det betyder inte jag släppt frågan om mobbning i kommunens skolor. 

Jag kommer att "ansätta" barn- och utbildningsförvaltningen med frågor kring hur arbetet bedrivs på skolorna, jag kommer att vilja få redovisat hur många åtgärdsplaner som upprättas och jag kommer att kräva att planerna följs upp. 

Till dig, Elev, Ge inte upp!! 

I väntan på att mitt förslag återuppväcks från de döda får du nöja dig med "second best". Be din mamma att titta på Barn- och elevombudets hemsida för att se vilka rättigheter du har.

Säg sedan åt mamma att prata med rektorn igen och ställ rättmätiga krav på skolan. Om det inte snabbt blir bättre så kontakta förvaltningsledningen och skulle inte det hjälpa, gud förbjude, kontakta någon av  grundskolenämndens ledamöter. 

 

Var skall medborgarna beredas plats?

Så är man då åter tillbaka i skrivarhörnan. Min tystnad har inte berott på brist av vare sig åsikter eller händelser att reflektera över. Det har varit Almedalsveckor, börskrascher, partiledaravgångar, folkresningar och sist men inte minst de tragiska händelserna i Norge.

Tystnaden beror helt enkelt på att jag bestämde att jag skulle låta bli tangentbordet under semestern. Nu får det dock vara slut på ledigheten och jag ser fram mot att även framledes delge den svensktalande delen av världens befolkning mina sanningar.

 I ljuset av de händelser som överskuggat världen kan ju ovanstående fråga tyckas tämligen fjuttig - och det är den. Dock har frågeställningen gnagt i mig sedan jag under någon av vårens storhelger befann mig i cykelsadeln.

Eftersom jag bor i Gladö Kvarn så har jag ett stort antal alternativ att välja mellan för att ta mig fram eller tillbaka till exempelvis Huddinge Centrum. Jag kan ta bilen, lifta med någon granne, promenera i nittio minuter eller, likt denna soliga dag, cykla.

När jag kommer upp ur tunneln vid Sundby ser jag två personer som lägger sista handen vid en parkbänksinstallation. En alldeles ny och fin sittplats erbjuds nu våra medborgare ca tre meter från Sundbyvägen och vid pass 15 meter från Lännavägen.

För er som inte är helt uppdaterade på Huddinges geografi kan meddelas att Lännavägen är en genomfartsled mellan Huddinge Centrum och Haninge. Lännavägen trafikeras bland annat av SRVs sopbilar, Coca-Colas läskbilar, betongbilar etc. Jag gissar att andelen tung trafik är en av de högsta i länet. Tack och lov har därför en gång- och cykelväg anlagts som "punktmarkerar" Lännavägen mellan Sundby och Balingsnäs.

Jag medger att jag blev lite förvånad när jag såg dem sätta upp en bänk. Förvåningen blev sedan inte mindre under den fortsatta färden när jag noterade ytterligare tre nya parkbänkar strategiskt placerade längs med färdvägen.

En fråga infann sig raskt. "Vem tusan kommer att slå sig ner på dessa parkbänkar för titta på bilarna som far förbi?"

Efter några månader har jag nu svaret; Ingen alls.

Jag har åkt fram och tillbaka på Lännavägen i snitt två gånger per dag sedan bänkarna sattes upp. Jag har ännu inte sett någon sitta och filosofera över trafiken som susar förbi. Inga ömt omslingrade par har tittat varann djupt i ögonen och förklarat sin kärlek till toner av dieselmotorer. Inga änder har matats av pigga pensionärer ute på sin genomfartsledspromenad.

Vem kom på den befängda idéen att placera parkbänkar längs med Lännavägen?  Även om det i sig är en naturskön omgivning så vill man avverka sträckan så fort som möjligt. Det lär i alla fall inte ha varit någon lokal folkstorm som ligger bakom beslutet.

Det kan ju i och för sig kännas lite löjligt att raljera över dessa malplacerade bänkar. Jag frågar mig dock om de resurser som lagts ned på bänkarna ändå inte hade kommit till bättre nytta i andra av våra gemensamt finansierade verksamheter.

Det kan ju också vara en eftergift åt Juholt och Waidelich. Den nya sträckningen av Haningeleden skall ju påbörjas 2019(har jag för mig). Då blir Lännavägen en idyllisk lokalväg så bänkarna är förmodligen ett exempel på Socialdemokratins "investering för framtiden".